Véhicule S
Den första bil jag minns var mina föräldrars skumbanangula Ford Taunus P3. Tydligen var bilar, framför allt skrotbilar, ett stort intresse för mig som liten. Jag brukade tvinga mina föräldrar att köra runt på skogsvägarna i Södermanland och Uppland i jakt på skrotbilar som jag kunde leka i. Som tur var fanns det gott om dem i slutet av 60-talet. När min yngre bror föddes behövde familjen en större bil, så vi bytte Taunusen mot en vit Renault 16. Renaulten var en halvkombi och mina föräldrar brukade fälla ner baksätet på längre resor så att jag och mina syskon kunde campa bland resväskorna där bak. Jag minns att jag låg och tittade på stjärnorna genom den sluttande bakrutan. Vid sidan av dessa två bilar har jag nästan inga minnen av enskilda bilmodeller från min barndom. Men det finns två undantag.
Det ena undantaget ägdes av familjen Modin i Nykvarn, där vi bodde fram till 1971. De hade en Citroën DS, eller Paddan som den kallades här i Sverige. Den såg inte ut som någon annan bil. Och den där skumma fjädringen som lyfte upp bilen när den startade och sänkte ner den när den stannade, fascinerade mig. Av någon anledning skrev den franske filosofen Roland Barthes en essä om Paddan, eller Déessee - Gudinnan, som den kallades för i Frankrike. Barthes ansåg att den såg ut som om den fallit ner från himlen, att det fanns något utomjordiskt eller övernaturligt i dess utseende. Jag kan bara hålla med honom. Det är en både underlig och vacker bil.
Det andra undantaget var en Citroën SM som jag såg i Helsingborg i mitten av 70-talet. Det var den coolaste och vackraste bil jag någonsin sett. Den såg ut som framtiden. Även idag, nästan 40 år senare, ser den futuristisk ut. Det är en bil som hade passat perfekt i 2001 - Ett Rymdäventyr eller i Blade Runner.
Citroën DS formgavs av Flaminio Bertoni. Bertoni hade en bakgrund som skulptör och han hade arbetat på Citroën sedan 1932. Att anställa en konstnär skulle visa sig vara lyckosamt för Citroën. Bertoni förde in lera som ett viktigt redskap i designarbetet, något som han troligen var först med. Dock anser amerikanska källor att Harley Earl på General Motors var först med denna designteknik. De flesta verkar dock vara ense om att den första bilmodellen som var baserad på en prototyp i lera var Citroën Traction Avant som började säljas 1934. Traction Avant var Bertonis första stora designjobb åt Citroën. Det var även den första masstillverkade bilen med framhjulsdrift och en självbärande helsvetsad kaross utan ram. Traction Avant tillverkades fram till 1957 och var en enorm framgång för Citroën. Den var även flitigt använd i gangsterfilmer och blev känd som "gangstercittran".
1937 började Bertoni i största hemlighet arbeta med att utveckla Citroën DS. Bilen visades upp för första gången den 5 oktober 1955. Det var på den stora bilmässan Mondial de l'Automobile i Paris. Bilen blev, precis som Traction Avant, en stor succé för Bertoni och Citroën. Framgången och uppmärksamheten fick Citroën att 1961 starta ett nytt projekt, Véhicule S, utvecklingen av en sportigare gran turismo-version av Citroën DS. Precis som sin föregångare skulle Véhicule S vara framhjulsdriven. En utmaning, då det visat sig vara svårt att göra riktigt snabba framhjulsdrivna bilar.
Bertoni började leta efter nya intressanta formgivare för projektet. 1962 mötte han Robert Opron, en arkitekt som arbetade som formgivare åt Simca. Det blev ett underligt första möte. Bertoni bad om att få se några arbetsprover. Opron öppnade sin portfölj och gav honom skisser från sitt arbete åt Simca. Dessa strödde Bertoni nonchalant ut på golvet, föste runt dem med sin käpp för att sedan döma ut dem som värdelösa. Opron samlade irriterat ihop sina skisser och gick därifrån. Tre veckor senare var han anställd av Citroën.
Det ena undantaget ägdes av familjen Modin i Nykvarn, där vi bodde fram till 1971. De hade en Citroën DS, eller Paddan som den kallades här i Sverige. Den såg inte ut som någon annan bil. Och den där skumma fjädringen som lyfte upp bilen när den startade och sänkte ner den när den stannade, fascinerade mig. Av någon anledning skrev den franske filosofen Roland Barthes en essä om Paddan, eller Déessee - Gudinnan, som den kallades för i Frankrike. Barthes ansåg att den såg ut som om den fallit ner från himlen, att det fanns något utomjordiskt eller övernaturligt i dess utseende. Jag kan bara hålla med honom. Det är en både underlig och vacker bil.
 |
Citroen DS, 1955
|
Det andra undantaget var en Citroën SM som jag såg i Helsingborg i mitten av 70-talet. Det var den coolaste och vackraste bil jag någonsin sett. Den såg ut som framtiden. Även idag, nästan 40 år senare, ser den futuristisk ut. Det är en bil som hade passat perfekt i 2001 - Ett Rymdäventyr eller i Blade Runner.
 |
| Citroen SM, 1970 |
Citroën DS formgavs av Flaminio Bertoni. Bertoni hade en bakgrund som skulptör och han hade arbetat på Citroën sedan 1932. Att anställa en konstnär skulle visa sig vara lyckosamt för Citroën. Bertoni förde in lera som ett viktigt redskap i designarbetet, något som han troligen var först med. Dock anser amerikanska källor att Harley Earl på General Motors var först med denna designteknik. De flesta verkar dock vara ense om att den första bilmodellen som var baserad på en prototyp i lera var Citroën Traction Avant som började säljas 1934. Traction Avant var Bertonis första stora designjobb åt Citroën. Det var även den första masstillverkade bilen med framhjulsdrift och en självbärande helsvetsad kaross utan ram. Traction Avant tillverkades fram till 1957 och var en enorm framgång för Citroën. Den var även flitigt använd i gangsterfilmer och blev känd som "gangstercittran".
 |
| Citroen Traction Avant |
1937 började Bertoni i största hemlighet arbeta med att utveckla Citroën DS. Bilen visades upp för första gången den 5 oktober 1955. Det var på den stora bilmässan Mondial de l'Automobile i Paris. Bilen blev, precis som Traction Avant, en stor succé för Bertoni och Citroën. Framgången och uppmärksamheten fick Citroën att 1961 starta ett nytt projekt, Véhicule S, utvecklingen av en sportigare gran turismo-version av Citroën DS. Precis som sin föregångare skulle Véhicule S vara framhjulsdriven. En utmaning, då det visat sig vara svårt att göra riktigt snabba framhjulsdrivna bilar.
Bertoni började leta efter nya intressanta formgivare för projektet. 1962 mötte han Robert Opron, en arkitekt som arbetade som formgivare åt Simca. Det blev ett underligt första möte. Bertoni bad om att få se några arbetsprover. Opron öppnade sin portfölj och gav honom skisser från sitt arbete åt Simca. Dessa strödde Bertoni nonchalant ut på golvet, föste runt dem med sin käpp för att sedan döma ut dem som värdelösa. Opron samlade irriterat ihop sina skisser och gick därifrån. Tre veckor senare var han anställd av Citroën.
 |
| Robert Opron och en modell av Citroen GS. |
 |
| Citroen DS med Oprons nya front. |
Vad som behövdes var en större sexcylindrig motor, dock inte så stor att den straffades av det franska skattesystemet. En sådan motor hade inte Citroën. Men 1968 fick Citroën det italienska bilmärket Maserati som en del av en större affär. Tillgången till Maseratis motorteknik löste problemet. Giulio Alfieri designade en kompakt 2.7 liters V6 motor i aluminium som låg precis under straffskattegränsen på 2.8 liter. Véhicule S blev nu Citroën SM, där S troligen står för Sport och M för Maserati.
 |
| Citroen SM Espace |
Citroën SM gick i produktion 1970. Men i motsats till sina föregångare så blev den ingen framgångssaga. Den hade mängder av innovativa lösningar, i bland på problem som inte ens fanns, och en hygglig toppfart på 220 km/h. Den lovordades i mängder av biltidningar. Men 1973 kom oljekrisen och satte käppar i hjulen. Intresset för lyxiga sportbilar minskade rejält. 1975 tillverkades den sista Citroën SM. Dess form och vissa av dess tekniska lösningar levde vidare i Citroën CX.
Oljekrisen ledde inte bara till att Citroën SM fick ett kort liv. Enligt mig innebar oljekriserna 1973 och 1979 även slutet för väldesignade bilar med en distinkt personlighet.
Kommentarer
Skicka en kommentar