Den Svenske Terroristen
Rädsla är ett kraftfullt vapen. Det märkte jag i London nyåret 1983/1984. Ett par dagar innan jag reste dit hade IRA sprängt ännu en bomb, den här gången utanför Harrods. 6 människor dödades. Överallt i staden patrullerade poliser på jakt efter misstänkta. Alla stadens papperskorgar var övertejpade för att inga bomber skulle kunna placeras i dem. Vart jag än gick var rädslan för nya bombdåd närvarande. IRA hade uppnått ett av terrorismens främsta syften: ”att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp.” Sverige fick en särskild lag om straff för terroristbrott 2003. I den nämns ett annat viktigt syfte med terrorism, att ” allvarligt skada en stat eller en mellanstatlig organisation.” Terroristen vill tvinga fram någon form av förändring med sina aktioner.
Om vi tar Lagen om straff för terroristbrott (2003:148) som grund, kan vi då hitta några svenska terrorister i vår nutidshistoria? Det är inte helt självklart, men det finns några fall som skulle kunna klassas som terrorism.
I juli 1908 sprängde tre arbetslösa ungsocialister en bomb ombord på fartyget Amalthea i Malmös hamn. På fartyget fanns brittiska strejkbrytare som transporterats dit under en pågående hamnarbetarstrejk. En av de brittiska strejkbrytarna dog och 23 skadades. Ungsocialisterna ville få till stånd en politisk förändring. De ansåg att lagen gav arbetsgivarna allt för stora befogenheter att avskeda anställda och att anlita strejkbrytare och att den därför måste ändras.
I mars 1940 anlades en brand på Norrskensflammans tryckeri av fyra officerare, en värnpliktig soldat, en journalist på högertidningen Norrbottens-Kuriren samt Luleås stadsfiskal Ebbe Hallberg. Det har senare framförts misstankar om att attacken finansierades av ordföranden för Folkpartiets Stockholmsavdelning Paul Wretlind och Skansenchefen Andreas Lindblom. Fem personer dödades i branden och fem skadades. Dådets mål var att tysta en av Sveriges viktigaste kommunistiska tidningar. I Sveriges Riksdag hade antikommunistiska grupper argumenterat för att stoppa publiceringen av bland annat Norrskensflamman.
Under 1982 och 1983 skedde tre bombdåd i Stockholmsområdet. De var riktade mot olika myndigheter och myndighetspersoner. Två personer dödades. Polisen misstänkte att Lars Tingström och Hannu Hyttinen utfört bombdåden. Den 22 december 1983 dog Hannu Hyttinen då en bomb sprängdes i hans lägenhet. I mars 1984 dömdes Lars Tingström till livstids fängelse för sin inblandning i två av bombdåden. Här riktades bombdåden mot åklagar-, skatte- och kronofogdemyndigheten, det vill säga staten.
Mats Hinze, den så kallade OS-bombaren, greps av polis vid Millesgården i Stockholm den 7 augusti 1997. Hinze dömdes senare till sju års fängelse för en brand i Lidingö tennishall och för att ha haft sprängmedel med sig till Millesgården. Hinzes motiv ansågs vara att tvinga Stockholm att dra tillbaka stadens OS-ansökan.
Aktionsgruppen mot fria fjälljakten tog 1998 på sig ansvaret för två bombdåd mot två kraftledningar i Jämtland. En samisk politiker häktades som misstänkt för dåden men släpptes senare. Dådens mål var att tvinga staten att ta tillbaka beslutet om fri fjälljakt på småvilt.
I december 2010 sprängdes två bomber i centrala Stockholm av Taimour Abdulwahab. Taimour hade bott i Sverige mellan 1992 och 2001 sedan hans familj flyttat hit från Irak. 2001 flyttade han till Luton i England för att utbilda sig till sjukgymnast. Bomberna lyckades endast orsaka gärningsmannens död. Det är inte helt klarlagt ifall Taimour utförde dådet själv eller ifall han fick hjälp. Vad som är säkert är att han hade islamistiska idéer som grund för sitt handlande. Han nämnde Lars Vilks Muhammed-bild och svenska soldaters närvaro i Afghanistan som orsak till varför han valt Sverige och Stockholm som mål.
Dessa aktioner krävde tillsammans nio människors liv under en period av 102 år. 2009 släppte Säkerhetspolisen rapporten Våldsam politisk extremism (Rapport 2009:15). Rapporten fokuserar på svensk höger- och vänsterextremism. Året efter släpptes rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige. Båda rapporterna handlar om grupper som rör sig i gränslandet av terrorism och som ibland passerar gränsen.
I Sverige mördades minst 25 personer av högerextremister mellan 1983 och 2012. John Ausonius, Vitt Ariskt Motstånd och andra högerextrema grupper utförde i början av 90-talet en mängd politiskt motiverade rån, bombdåd, mordförsök och mord. De lyckades, precis som IRA, med att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp.” De grupper som främst drabbats av extremhögerns hot och våld är HBT-personer, invandrare, journalister och fackligt aktiva.
På midsommarafton 1986 misshandlas den 21-årige Ronny Landin till döds då han försöker stoppa ett bråk mellan invandrare och nynazister. Den då 18-årige Klas Lund döms som ansvarig för dådet och får fyra års fängelse för dråp. 1991 var Klas Lund med och startade VAM, Vitt Ariskt Motstånd. Fram till 1993 genomförde VAM en rad rån för att finansiera sin väpnade kamp mot samhället. Klas Lund hade dömts till sex års fängelse för rån redan 1991. Efter att ha suttit av sitt fängelsestraff var han 1997 med och startade Svenska Motståndsrörelsen, en militant nynazistisk organisation vars mål är att med väpnad revolution skapa en nordisk nationalsocialistisk republik. Svenska Motståndsrörelsen är tillsammans med Folkfronten (idag Svenskarnas Parti) de högerextrema grupper som SÄPO främst ser som möjliga hot mot rikets säkerhet. Andreas Axelsson, som tillsammans med Tony Olsson och Jackie Arklöv avrättade två poliser efter ett bankrån i Malexander 1999, var med i en tidigare inkarnation av Folkfronten, Nationalsocialistisk front.
Det finns flera kända fall där gärningsmannen bakom en terroraktion inte varit aktiv medlem i någon extremistisk organisation. Däremot kan de, som till exempel Anders Behring Breivik, vara starkt präglade av extremistiska idéer. Här i Sverige grep polisen Peter Mangs i november 2010 efter ett antal skottdåd riktade mot invandrare i Malmö. Han dömdes 2012 för två mord, fyra mordförsök och tre fall av grovt olaga hot. Peter Mangs har troligen aldrig hört till någon högerextrem grupp, men precis som John Ausonius och Anders Behring Breivik är han präglad av en extremistisk idévärld. Det som förenar dessa ensamma gärningsmän verkar vara en personlig rädsla att bli betraktad som misslyckad samt ett starkt hat mot någon eller något. I just de här tre fallen var ett av de främsta målen för hatet invandrare. Ett terrordåd behöver inte ha en organisation som IRA, ETA eller Al-Qaida bakom sig. Även ensamma gärningsmän och människor med psykiska problem kan göra sig skyldiga till terrorbrott. Det är brottets intention som är avgörande, att med hjälp av rädsla tvinga fram en förändring.
Sedan bombningen av Amalthea har vänsterextremismen i Sverige inte orsakat några dödsfall. Däremot är hot, misshandel och våldsamma upplopp vanligt förekommande. Mellan 1999 och 2009 var extremvänstern inblandad i 391 fall av våldsamt upplopp att jämföra med extremhögerns 209. Under samma period misstänktes extremhögern för 211 fall av misshandel, 93 av fallen var riktade mot politiska motståndare (44%), 31 av fallen riktades mot HBT-personer (15%) och 65 var riktade mot personer med invandrarbakgrund (31%). Under samma period misstänktes medlemmar av extremvänstern för 152 fall av misshandel. 96 av dessa var riktade mot politiska motståndare (63%). En betydligt större andel av det vänsterextremistiska våldet riktas alltså direkt mot personer som de ser som sina politiska motståndare.
Att AFA oanmälda gick i Prideparaden 2007 är inte särskilt förvånande. Extremvänstern har länge haft som strategi att infiltrera andra organisationers möten och aktioner för att sedan försöka utnyttja dessa för sina egna syften. Är syftet att sabotera och att skapa ett våldsamt upplopp så närmar sig extremvänstern terrorismen. Sådana aktioner gör att färre människor vågar delta i vad som tidigare uppfattats som demokratiska och fredliga aktioner. De senaste åren har det blivit allt vanligare att extremvänstern hotar representanter för politiska partier, företag och personer som arbetar med till exempel pälsdjursuppfödning. Gränsen till terrorism passeras när hot och våld blir en politisk metod.
SÄPO följer ungefär 200 islamisters aktiviteter här i Sverige. Den islamistiska extremismen skiljer sig lite från höger- och vänsterextremismen. Dels är de aktiva ofta lite äldre, genomsnittsåldern var 36 år 2010. Sedan riktas det mesta av islamisternas verksamheter mot Sveriges övriga muslimer och den muslimska världen. Många av de islamistiska extremisterna åker till sina hemländer eller till andra muslimska länder för att strida. Det innebär att Sverige ibland exporterar och skyddar terrorister.
Extremisternas blandning av traditionell brottslighet som rån och misshandel tillsammans med mordhot och mord får mig att tänka på Fritz Langs film Dr Mabuses Testamente. Den beskriver den oroliga perioden i Tysklands historia alldeles före nazisternas maktövertagande.
”Förbrytarnas Imperium.
Det innersta av mänsklighetens själ måste skakas om av ofattbara och tillsynes meningslösa brott. Brott som inte gynnar någon, brott vars enda mål är att skapa rädsla och skräck. Brottens slutgiltiga mål är att skapa ett Förbrytarnas Imperium. En stat präglad av total osäkerhet och anarki, grundad på idén om en värld dömd till undergång. När mänskligheten har underkuvats av terror, när den drivits till vansinne av rädsla och skräck och när kaos blivit den styrande lagen, då är tiden inne för Förbrytarnas Imperium.”
Dr Mabuses anteckningar XVII. 15 februari – 31 mars (Das Testament des Dr. Mabuse)
Det spelar ingen roll ifall extremisterna är anarkister, nazister eller islamister. Resultatet av deras metoder och aktioner blir det samma. Ett samhälle där osäkerhet och rädsla sprider sig. Därför är det viktigt att bekämpa alla former av extremism och terrorism. Vi måste försöka att inte se mellan fingrarna med grupper vars ideologi ligger nära det vi själva sympatiserar med. Något som inte alltid är helt lätt. Hur god tanken än kan vara med en aktion så går det aldrig att ursäkta hot och våld.
Om vi tar Lagen om straff för terroristbrott (2003:148) som grund, kan vi då hitta några svenska terrorister i vår nutidshistoria? Det är inte helt självklart, men det finns några fall som skulle kunna klassas som terrorism.
I mars 1940 anlades en brand på Norrskensflammans tryckeri av fyra officerare, en värnpliktig soldat, en journalist på högertidningen Norrbottens-Kuriren samt Luleås stadsfiskal Ebbe Hallberg. Det har senare framförts misstankar om att attacken finansierades av ordföranden för Folkpartiets Stockholmsavdelning Paul Wretlind och Skansenchefen Andreas Lindblom. Fem personer dödades i branden och fem skadades. Dådets mål var att tysta en av Sveriges viktigaste kommunistiska tidningar. I Sveriges Riksdag hade antikommunistiska grupper argumenterat för att stoppa publiceringen av bland annat Norrskensflamman.
Under 1982 och 1983 skedde tre bombdåd i Stockholmsområdet. De var riktade mot olika myndigheter och myndighetspersoner. Två personer dödades. Polisen misstänkte att Lars Tingström och Hannu Hyttinen utfört bombdåden. Den 22 december 1983 dog Hannu Hyttinen då en bomb sprängdes i hans lägenhet. I mars 1984 dömdes Lars Tingström till livstids fängelse för sin inblandning i två av bombdåden. Här riktades bombdåden mot åklagar-, skatte- och kronofogdemyndigheten, det vill säga staten.
Mats Hinze, den så kallade OS-bombaren, greps av polis vid Millesgården i Stockholm den 7 augusti 1997. Hinze dömdes senare till sju års fängelse för en brand i Lidingö tennishall och för att ha haft sprängmedel med sig till Millesgården. Hinzes motiv ansågs vara att tvinga Stockholm att dra tillbaka stadens OS-ansökan.
Aktionsgruppen mot fria fjälljakten tog 1998 på sig ansvaret för två bombdåd mot två kraftledningar i Jämtland. En samisk politiker häktades som misstänkt för dåden men släpptes senare. Dådens mål var att tvinga staten att ta tillbaka beslutet om fri fjälljakt på småvilt.
I december 2010 sprängdes två bomber i centrala Stockholm av Taimour Abdulwahab. Taimour hade bott i Sverige mellan 1992 och 2001 sedan hans familj flyttat hit från Irak. 2001 flyttade han till Luton i England för att utbilda sig till sjukgymnast. Bomberna lyckades endast orsaka gärningsmannens död. Det är inte helt klarlagt ifall Taimour utförde dådet själv eller ifall han fick hjälp. Vad som är säkert är att han hade islamistiska idéer som grund för sitt handlande. Han nämnde Lars Vilks Muhammed-bild och svenska soldaters närvaro i Afghanistan som orsak till varför han valt Sverige och Stockholm som mål.
Dessa aktioner krävde tillsammans nio människors liv under en period av 102 år. 2009 släppte Säkerhetspolisen rapporten Våldsam politisk extremism (Rapport 2009:15). Rapporten fokuserar på svensk höger- och vänsterextremism. Året efter släpptes rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige. Båda rapporterna handlar om grupper som rör sig i gränslandet av terrorism och som ibland passerar gränsen.
I Sverige mördades minst 25 personer av högerextremister mellan 1983 och 2012. John Ausonius, Vitt Ariskt Motstånd och andra högerextrema grupper utförde i början av 90-talet en mängd politiskt motiverade rån, bombdåd, mordförsök och mord. De lyckades, precis som IRA, med att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp.” De grupper som främst drabbats av extremhögerns hot och våld är HBT-personer, invandrare, journalister och fackligt aktiva.
Det finns flera kända fall där gärningsmannen bakom en terroraktion inte varit aktiv medlem i någon extremistisk organisation. Däremot kan de, som till exempel Anders Behring Breivik, vara starkt präglade av extremistiska idéer. Här i Sverige grep polisen Peter Mangs i november 2010 efter ett antal skottdåd riktade mot invandrare i Malmö. Han dömdes 2012 för två mord, fyra mordförsök och tre fall av grovt olaga hot. Peter Mangs har troligen aldrig hört till någon högerextrem grupp, men precis som John Ausonius och Anders Behring Breivik är han präglad av en extremistisk idévärld. Det som förenar dessa ensamma gärningsmän verkar vara en personlig rädsla att bli betraktad som misslyckad samt ett starkt hat mot någon eller något. I just de här tre fallen var ett av de främsta målen för hatet invandrare. Ett terrordåd behöver inte ha en organisation som IRA, ETA eller Al-Qaida bakom sig. Även ensamma gärningsmän och människor med psykiska problem kan göra sig skyldiga till terrorbrott. Det är brottets intention som är avgörande, att med hjälp av rädsla tvinga fram en förändring.
Sedan bombningen av Amalthea har vänsterextremismen i Sverige inte orsakat några dödsfall. Däremot är hot, misshandel och våldsamma upplopp vanligt förekommande. Mellan 1999 och 2009 var extremvänstern inblandad i 391 fall av våldsamt upplopp att jämföra med extremhögerns 209. Under samma period misstänktes extremhögern för 211 fall av misshandel, 93 av fallen var riktade mot politiska motståndare (44%), 31 av fallen riktades mot HBT-personer (15%) och 65 var riktade mot personer med invandrarbakgrund (31%). Under samma period misstänktes medlemmar av extremvänstern för 152 fall av misshandel. 96 av dessa var riktade mot politiska motståndare (63%). En betydligt större andel av det vänsterextremistiska våldet riktas alltså direkt mot personer som de ser som sina politiska motståndare.
SÄPO följer ungefär 200 islamisters aktiviteter här i Sverige. Den islamistiska extremismen skiljer sig lite från höger- och vänsterextremismen. Dels är de aktiva ofta lite äldre, genomsnittsåldern var 36 år 2010. Sedan riktas det mesta av islamisternas verksamheter mot Sveriges övriga muslimer och den muslimska världen. Många av de islamistiska extremisterna åker till sina hemländer eller till andra muslimska länder för att strida. Det innebär att Sverige ibland exporterar och skyddar terrorister.
Extremisternas blandning av traditionell brottslighet som rån och misshandel tillsammans med mordhot och mord får mig att tänka på Fritz Langs film Dr Mabuses Testamente. Den beskriver den oroliga perioden i Tysklands historia alldeles före nazisternas maktövertagande.
”Förbrytarnas Imperium.
Det innersta av mänsklighetens själ måste skakas om av ofattbara och tillsynes meningslösa brott. Brott som inte gynnar någon, brott vars enda mål är att skapa rädsla och skräck. Brottens slutgiltiga mål är att skapa ett Förbrytarnas Imperium. En stat präglad av total osäkerhet och anarki, grundad på idén om en värld dömd till undergång. När mänskligheten har underkuvats av terror, när den drivits till vansinne av rädsla och skräck och när kaos blivit den styrande lagen, då är tiden inne för Förbrytarnas Imperium.”
Dr Mabuses anteckningar XVII. 15 februari – 31 mars (Das Testament des Dr. Mabuse)
Det spelar ingen roll ifall extremisterna är anarkister, nazister eller islamister. Resultatet av deras metoder och aktioner blir det samma. Ett samhälle där osäkerhet och rädsla sprider sig. Därför är det viktigt att bekämpa alla former av extremism och terrorism. Vi måste försöka att inte se mellan fingrarna med grupper vars ideologi ligger nära det vi själva sympatiserar med. Något som inte alltid är helt lätt. Hur god tanken än kan vara med en aktion så går det aldrig att ursäkta hot och våld.
Kommentarer
Skicka en kommentar