Härifrån till Evigheten

Någon gång mellan 1905 och 1906 fick Sergej Prokudin-Gorskij en storslagen idé. Nya tekniska framsteg hade gjort det möjligt för honom att fotografera i färg. Nu ville han bege sig ut på en resa genom hela det vidsträckta Ryska Imperiet och dokumentera människorna och de tekniska framstegen. Ljusprojektioner av hans bilder skulle sedan få lysa upp klassrum runt om i imperiet och låta skolbarnen få följa med på hans resa. För första gången i historien skulle de få möjligheten att se exakt det han själv hade sett.

Sergej hade studerat kemi i Sankt Petersburg, där startade han också sin fotostudio och sitt laboratorium 1901. Året efter reste han till Berlin för att studera färgfotografering hos professor Adolf Miethe. Tekniken som han använde krävde tre glasnegativ. Vart och ett taget genom sitt eget färgfilter i rött, blått respektive grönt. Glasplåtarna synkroniserades sedan i en projektor. Sergej kallade tekniken för "optiska färgprojektioner".

Det var hans färgporträtt av författaren Leo Tolstoj som tillsist gav honom möjligheten att förverkliga sitt projekt. Porträttet, som togs 1908, blev väldigt populärt och reproducerades i stora upplagor. Uppmärksamheten ledde till att Tsar Nikolaj II bjöd in honom till hovet för att visa upp sina optiska färgprojektioner. Tsaren blev imponerad och när Sergej berättade om sin idé fick han tsarens fulla stöd. Tillstånd och finansiering ordnades och Sergej fick i uppdrag att under 10 års tid leverera 10 000 bilder från olika delar av Ryssland. Tsaren bistod även med en specialbyggd järnvägsvagn med mörkrum. 1909 startade han sin första resa, fram till 1912 dokumenterade han byar, kyrkor, kloster, fabriker, de nya järnvägarna och människorna han mötte. Ytterligare en resa följde 1915. När Sergej Prokudin-Gorskij lämnade Ryssland efter tsarens fall hade han hunnit ta ungefär 3 500 bilder. Han dog i Paris 1944.